Kognition och lärande i antropocen

Mål

Efter avslutad kurs skall studenten kunna

• beskriva och kritiskt granska den ömsesidiga relationen mellan mänsklig kognition, moderna livsstilar och lärande
• analysera mänsklig förståelse av miljö- och klimatfrågor baserat på nyckelbegrepp såsom anpassning, komplexa system, vilda problem, målkonflikter och etiska dilemman
• reflektera över hur kognitionsvetenskap kan användas för att förstå olika miljöers hållbarhet i relation till möjligheter för individuell och kollektiv förändring
• tillämpa kunskap inom kognitiv psykologi för att arbeta med transformation för förändring och/eller mänsklig utveckling inom kursområdet
• reflektera över olika kognitiva reaktioner på miljö- och klimatförändringar, vilka kan fungera både som hinder och drivkrafter för förändring.

Innehåll

Kursen utforskar hur mänsklig kognition samspelar med den ekologiska kris som kännetecknar antropocen. Genom att integrera teorier från didaktik med kognitionsvetenskap, miljöpsykologi och neurovetenskap analyseras hur perception, uppmärksamhet, emotion och minne påverkar vår förståelse av komplexa hållbarhetsfrågor inklusive vilda problem, situationer som måste hanteras trots ofullständig kunskap och oenighet om såväl problemens orsaker som önskvärda resultat. Särskilt fokus läggs på hur kognitiva bias, affektiva responser och kulturella narrativ formar vår relation till naturmiljöer och vår förmåga att agera i dem. Kursen behandlar också hur didaktiska metoder med naturkontakt och platsbaserat lärande kan stödja kognitiva processer som främjar ekologisk medvetenhet och handlingskompetens. Genom ett transformativt lärandeperspektiv diskuteras hur undervisning i och om naturmiljöer kan utformas för att utmana invanda tankemönster, skapa nya förståelser och stödja hållbarhetsrelaterad identitetsutveckling. Innehållet konkretiseras genom analys av didaktiska situationer i utomhuspedagogiska sammanhang där studenten tränas i att identifiera kognitiva och emotionella dimensioner av lärande i naturen.